Skriftspråksförändringar

Skriftspråksförändringar

Inledning

a)    Inledning    

Språk följer en hela livet. För mig som är en kinesisk tjej så kan jag redan min modersmålshistoria. Man kanske inte märker direkt när språkförändringen sker, men det kommer ändå som en omärkbar utveckling eller med långsamma framsteg.

Efter att jag kom till Sverige har många frågat mig hur många bokstäver det finns i kinesiska språket, men svaret är att det inte finns någon bokstav alls. Kinesiska är ett skriftspråk som är lite okänt hos de flesta svenskar. 

Den största ledtråden till urgammalt kinesiskt skriftspråk som hittills har hittats är några tecken eller symboler som blivit inristade i ett sköldpaddsskal för ca 8600 år sedan, enligt artikeln ”'Earliest writing' found in China”, skriven den 17 april 2003 av Paul Rincon på BBC NEWS. Hur kan det utvecklas till ett moget skriftspråksystem? Det är intressant att fundera på.     

Det har funnits runskrift i Skandinavien och Nordeuropa. Tidigare när jag reste till Sigtuna såg jag några stora stenar med inristade symboler. Det är en ledtråd som visar på ursprunget av det svenska skriftspråket. Men vad är svenskans utvecklingsspår?

b) Syfte och frågeställning

Med dessa tankar vill jag hitta mer information om skriftspråksursprung och hur det ser ut nu. Båda skriftspråk började med ristningar, men utvecklingsinriktningarna är helt annorlunda. Med kunskap om kinesiskans ursprung, är jag speciellt nyfiken på svenskans historia. Så syftet med denna rapport är att undersöka svenskans skriftspråkets historia och jämföra det med det kinesiska.

Frågeställningen blir därför följande:

Hur har det svenska skriftspråket utvecklats i jämförelse med det kinesiska? 

c)     Metod

Litteraturrecension: För att utföra denna undersökning så måste forskningslitteratur läsas och förstås. Huvudinformationen är från följande tre källor. Ulf Teleman (2003) definierade och beskrev svenska språket i Uppslagsverket i Nationalencyklopedin (https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/svenska#språkhistoria hämtad 2018-02-02). Ur kapitalet Språkhistoria i boken Människans texter Språket skriven av Bengt Sjöstedt och Tomas Jeppsson år 2011 finns det mycket fakta om svenskans historia. Under rubriken ”När fick människan ett skriftspråk?” ger Eva Bergqvist Lerate och Kristina Norén Blanchard en bild av olika språks ursprung (Språkguiden, 2014).

2.             Avhandling

a) Det äldsta skriftspråket

Det äldsta skriftspråket är sumerernas kilskrift från 3200-talet f.kr, enligt Språkguiden (2014), och det är en bildskrift som använder symboler och förenklingar av bilder. Men arkeologerna har hittat jiahu-symboler i Kina som rapporterades i BBC NEWS. Det förflyttade historien ytterligare 2000 år bakåt. Symbolerna i sköldpaddsskalen använder vi fortfarande likadant idag. Så vi kan förmodligen säga att bildskrift, eller ett mer akademiskt ord, ordskrift, är det äldsta skriftspråket.

b) Svenskas historia  

Jämfört med de gamla språken är svenska ett ganska ungt språk. Ursprunget kan räknas till indoeuropeiskan och sedan utvecklas till urgermanska, sedan år 200–800, skiljer det sig ut till urnordiska. Men det är inte svenska, det är bara början till att växa fram ur urgermanska i norra Europa. Sjöstedt och Jeppsson (2011) redogör för att det finns en runrad som förfäderna skapade med inspiration från de latinska och grekiska alfabeten. År 800–1225, kallar man perioden runsvenskan i språkhistorien. Och ca år 1225–1526 kallas språket som användes i den tiden fornsvenska och då nämns det svenska språket för första gången. Efter det blir det äldre nysvenska (1526–1732) och yngre nysvenska (1732–1906), definierar Teleman (2003) i Nationalencyklopedin. Från 1900-talet tills nu är det nusvenska som används.

c) Svenskasskriftspråks förändring

I urnordiska fanns det redan runskrift med 24 runor (se fig. 1 nedan).

Fig. 1: 24 runor/ 24-typiga futharken

Men under runsvenskatiden förändras runraden till 16 tecken och det finns lite skillnad beroende på var de skrivits. Normalrunorna är en sydlig variant och kortkvistrunorna användes för korta meddelanden på trästavar (se fig. 2 nedan).

Fig. 2: 16-typiga futharken, ovanför är normalrunor och nedanför är kortkvistrunor

Kristendomen var spridd och då var det latinska alfabetet väldigt populärt i välutbildade kyrkoområden. Enligt Sjöstedt och Jeppsson (2011) började människor att använda bläck och pergament istället för sten och trästavar under den här tiden. Latinska alfabetet blev starkt för att kyrkan hade mycket makt. Religiös litteratur skrevs i gotisk handstil och flera ord från latinet och grekiskan kom in i det svenska språket.

I den äldre fornsvenskan fanns inga stavningsregler i skriftspråket. Ett ord kunde ha många olika former och bokstäverna æ och ø användes. Det var också vanligt att ord förkortades för att spara på pergamenten som var dyra. Sjöstedt och Jeppsson (2011) påpekar att tyska prefix, suffix och adjektivändelser samt förändringar i ordföljden kom in i svenskan under fornsvenskans tid och stavningen förändrades med nya konsonanter. Svenska fick sitt namn ”Swænskæ” och ”föddes” därmed.

Under nysvenskatiden på 1500-talet efter Danmark och Sverige separerade till två stater blev språket uppdelat. Man skrev som man talade. Sjöstedt och Jeppsson (2011) ger som exempel att de långa vokalerna var dubbelskrivna och konsonanterna var enkelskrivna i skriftspråket.

Under nysvenskatiden blev det reformation i skriftspråket. Gustav Vasas bibel gav en för sin tid enhetlig stavning i riksskriftspråket, betonar Teleman (2003), och ä och ö fick sina moderna bokstavsformer, men danska och norska har fortfarande kvar de äldre bokstäverna æ och ø.  Centralmakten krävde att endast ren svenska fick skrivas, lånord måste anpassas till svensk stavning i skriftspråket, stavningen ska vara så lik uttalet som möjligt.

År 1906 började nusvenska. Det fanns en stavningsreform med syfte att dra skriftspråket närmre talspråket. Sjöstedt och Jeppsson (2011) lyfter fram att dt blev t/tt och f, fv och hv blev v som vår nuvarande stavning. I mitten av 1900-talet överges verbens pluralformer. Dagens svenska blir mer öppen, globalisering och teknifiering och nya medier påverkar svenskan. Så språkförändringen sker även just nu!

c) Jämförelse med kinesiskan

Kinesiska skriftspråket är en ordskrift. Det baserar sig på bildtecken och skaffar nya ord med sammansatta idétecken samt sammansättningar av betydelseangivare och ljudangivare. Kinesiskans skriftspråk har sitt eget byggsystem och de kan läsa gamla runor för att många tecken fortfarande används (se fig. 3 nedan).

Fig. 3: Kinesiskans förändringar. Fösta kolumnen är riktiga bilder, andra till fjärde är skrifter ur olika tider, sista är nuvarande skrift.

Svenska är alfabetiskt och det har ändrats ganska mycket under så kort historia. Det finns även andra länders påverkning som gör att språket anpassar sig till olika tider. Kinesiskans skriftspråk å andra sidan, bytte mest skrivstil, men inte så mycket tecken, det är därför det går lätt att känna igen de flesta äldre tecknen.

3.             Avslutning

a)    Avslutande diskussion/slutsatser

Jag har upplevt olika skriftspråk. Jag tror att kinesiska och svenska som företrädare för väst, - och östländer, har sina egna förändringsriktningar.

Jämfört med svenskans skriftspråk har kinesiska inte förändrats så mycket. Kina är stort, det finns tusentals dialekter. Det kanske är därför vi måste lära allt skriftspråk, för att kunna kommunicera med ett gemensamt skriftspråk. Jag tror att nuförtiden har vi inte ens samma uttal som våra förfäder hade. Men vi förstår vad de skrev. Vi lär oss också mycket av gamla utryck och litteratur. Jag känner mig stolt över mitt modersmål som har omkring 8600 års historia. Jag vill gärna lära ut kinesisk kunskap.

Trots att svenska är ett ungt språk, är det också ganska viktigt. Det är likt norska och kanske lite danska. Men även många finnar kan svenska. Så svenska är ett starkt språk i Skandinavien. Jag tror att svenska kommer ha mer förändringar i framtiden för att det är ett dynamiskt språk och svenskar vill ta in nya trender i sitt språk.

Det är kul att undersöka svenskans historia och jämföra med mitt eget modersmål. Det är också en lycka att få vara med i de språkförändringarna som sker.

b) Källförteckning

Rincon, P. (2003). 'Earliest writing' found in China. BBC NEWS, 2003-04-17.

Teleman, U. (2003). Svenska, Uppslagsverket, Nationalencyklopedin, hämtad 2018-02-02 från https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/svenska#språkhistoria.

Sjöstedt, B & Jeppsson, T. (2011). Språkhistoria, Människans texter Språket. Lund: Studentlitteratur AB.

Bergqvist Lerate, E & Norén Blanchard, K. (2014). När fick människan ett skriftspråk? Språkguiden. Stockholm: Liber AB.